Paganinikontraktet - Lars Kepler

ISBN: 9789100124694

Förlag: Albert Bonniers Förlag 
Antal sidor: 566
Betyg: AAA

I juni 2010 hittas generaldirektör Carl Palmcrona hängd i sin paradvåning på Östermalm. Rummet där han hänger är helt omöblerat - det finns ingenting att klättra på. Samtidigt påträffas en död kvinna på en fritidsbåt som driver runt i Stockholms skärgård. Hennes lungor är fyllda av bräckt vatten, men det finns inga spår av detta vatten på kläderna eller resten av kroppen. Hon har drunknat på en båt som fortfarande flyter.
De båda dödsfallen visar sig vara början på ett mycket skrämmande förlopp. Om inte kriminalkommissarie Joona Linna varit så envis hade gåtorna aldrig fått några svar.
Denna sommar står svensk polis inför sitt farligaste fall någonsin. Vissa kontrakt kan man inte bryta ens genom sin egen död.

Ja så har jag då läst den andra boken om Joona Linna och hans kollegor. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att Hypnotisören var bättre. Denna var rörigare, i denna hittade jag tom fel och det var rejält sega partier emellanåt.
Men ändå så är den värd en trea för när den var bra var den riktigt bra.
Denna gång störde jag mig mer på alla hopp fram och tillbaka, det blev rejält snurrigt emellanåt.
Men ändå så var den väldigt spännande. Jag är väldigt kluven när det gäller denna bok, den hade kunnat vara så mycket bättre om de kapat den lite om de inte snurrade till det så emellanåt.
Dialogen var dock bra även denna gång och det är den jag kan hänga upp mig på i böcker, är dialogen kass, blir boken det också även om det är en i övrigt bra bok.

När jag nu läst Keplers två böcker så får jag för mig att vissa deckar/kriminal-författare hämtar material från tv-serier! I dessa två fanns det rätt mycket liknelser från tex CIS och Criminal Minds, tänker mest på Hypnotisören för när jag satt och läste den såg jag även ett avsnitt av någon av nämnda  serier och boken var nästan identisk med just det avsnittet jag såg.
Iofs så är det väl inte så konstigt att författarna hämtar inspiration från andra media. Tänker på Läckberg, ofta får man känslan i hennes böcker att man sett/läst det innan.

Så vad blir det då med denna bok, den är läsvärd, den är stundtals riktigt spännande, men inte mer. Har man läst Hypnotisören så blir man nog lite besviken på uppföljaren.

Hypnotisören - Lars Kepler

Förlag: Albert Bonnier förlag

Antal sidor: 572

Betyg: AAAA

ISBN: 9789100124045

I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.
Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.
Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.


 Okej, jag gillade boken, den var bra och väldigt spännande. Även om den stundtals var liiite seg och liiiite rörig så tyckte jag om den, ett äkta sträckläsarämne. Jag gillade karaktärerna i boken även om de kändes liiiite tama i början och lite ogenomtänkta, men de växte under bokens gång.
Den berörde mig väldigt starkt iom det var barn inblandade, när barn drabbas blir boken värre än när bara vuxna faller offer. Att barn dör är så onaturligt.

Något som jag reagerade på var hur karaktärerna agerade i olika situationer, det var agerande som jag tyckte inte gick ihop med situationen, det var inte så att det störde utan det fick en mer att tänka på hur man själv gjort i den aktuella situationen.

Visst hade den sina fel och brister, bla en som var född och uppvuxen i Sverige som talade finlandssvenska, men så tänker man lite extra och inser att det inte är helt omöjligt, pratades det bara finska hemma från han var liten är det väl inte SÅ konstigt, mina barn som är födda i Skåne pratar inte helt bred skånska, detta pga att deras pappa inte är skåning så helt omöjligt är det nog inte.

Att det är en debut det kan man se rätt tydligt emellanåt, men som sagt jag gillade boken och i det stora hela var den bra skriven, det var välskrivna dialoger och inget fjant á la Läckberg.

Det var lite konstigheter hit och dit i boken, men jag kan säga att denna gav min betydligt mer än Stieg Larssons jobbigt sega och på tok för långa böcker.

En bok jag verkligen rekommenderar.

Kram! Och glöm inte läsa!