Hypnotisören - Lars Kepler

Förlag: Albert Bonnier förlag

Antal sidor: 572

Betyg: AAAA

ISBN: 9789100124045

I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.
Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.
Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.


 Okej, jag gillade boken, den var bra och väldigt spännande. Även om den stundtals var liiite seg och liiiite rörig så tyckte jag om den, ett äkta sträckläsarämne. Jag gillade karaktärerna i boken även om de kändes liiiite tama i början och lite ogenomtänkta, men de växte under bokens gång.
Den berörde mig väldigt starkt iom det var barn inblandade, när barn drabbas blir boken värre än när bara vuxna faller offer. Att barn dör är så onaturligt.

Något som jag reagerade på var hur karaktärerna agerade i olika situationer, det var agerande som jag tyckte inte gick ihop med situationen, det var inte så att det störde utan det fick en mer att tänka på hur man själv gjort i den aktuella situationen.

Visst hade den sina fel och brister, bla en som var född och uppvuxen i Sverige som talade finlandssvenska, men så tänker man lite extra och inser att det inte är helt omöjligt, pratades det bara finska hemma från han var liten är det väl inte SÅ konstigt, mina barn som är födda i Skåne pratar inte helt bred skånska, detta pga att deras pappa inte är skåning så helt omöjligt är det nog inte.

Att det är en debut det kan man se rätt tydligt emellanåt, men som sagt jag gillade boken och i det stora hela var den bra skriven, det var välskrivna dialoger och inget fjant á la Läckberg.

Det var lite konstigheter hit och dit i boken, men jag kan säga att denna gav min betydligt mer än Stieg Larssons jobbigt sega och på tok för långa böcker.

En bok jag verkligen rekommenderar.

Kram! Och glöm inte läsa!