Visar inlägg med etikett Joyce Carol Oates. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Joyce Carol Oates. Visa alla inlägg

torsdag 15 september 2011

Lilla himlafågel - Joyce Carol Oates

Lilla himlafågel



  • ISBN: 9789100124335
  • Förlag: Albert Bonniers Förlag
  • Antal sidor: 479
  • Betyg: AAAAA
  • Mitt omdöme:
  • Boken är underbar att läsa, det är en underbar Oates-bok, en bok som berör och som man har svårt att sluta tänka på. Det är en tragisk historia, hur det är liten och kunna ta en så stor tragedi som mordet på Zoe är, att förlora sin mamma och att ha en pappa som blir misstänkt, anklagad och dömd för mordet.
Hur det är att gå vidare och hitta en väg att kunna gå just vidare. En ständig följeslagare i boken är spriten, den är med hela tiden och den är inte någon trevlig följeslagare. Boken är kanske smått seg i början, men den blir bara bättre och bättre och den trollbinder även trots det smutsiga och allt det äckliga som ligger på lur hela boken igenom.
Det är en berättelse om lojalitet mot sina föräldrar och barns skuldkänslor till föräldrarna. 
En underbar bok som jag verkligen kan rekommendera till er alla!

Oates kan skriva och hon gör det jämt med besked, så även med Lilla himlafågel.


Vad handlar den då om?
Elvaårige Aaron hittar sin mor Zoe brutalt mördad hemma i familjens hus i den lilla staden Sparta i nordöstra USA. Nästan genast riktas polisens uppmärksamhet mot mannen hon nyligen har separerat ifrån - Aarons far. Snart börjar det också gå rykten om att Zoe hade en älskare, en gift tvåbarnsfar, som kan ha varit inblandad i dådet.

Mitt i det svårlösta och utdragna drama som följer står två barn, så småningom unga vuxna, som också utgör romanens berättarröster: den mördade kvinnans son Aaron och älskarens dotter Krista. Under hela sin uppväxt hör de talas om varandra. Krista börjar ta omvägar runt Aarons hus, smyger sig så nära hon bara vågar. Aaron blänger på Krista i skolan, men kan inte sluta tänka på henne. De rör sig i allt snävare cirklar kring varandra och i tonåren övergår nyfikenheten i ömsesidig besatthet. Samtidigt håller båda fast vid tron att den andras far är den som är skyldig till mordet. 

söndag 3 april 2011

Blonde - Joyce Carol Oates


  • ISBN: 9789100574468
  • Förlag: Albert Bonniers förlag AB
  • Antal sidor: 862
  • Betyg: AAAAA

Den 3 augusti 1962 ringde Döden på dörren till 12305 Fifth Helena Drive i Los Angeles. Morgonen därpå hittades Marilyn Monroe död i sitt hem, bara 36 år gammal. Det blev årets nyhet, större än Kuba-krisen några veckor senare. Och spekulationerna började. Under de snart fyrtio år som gått sedan dess har många försök gjorts att teckna hennes levnadsöde: ett övergivet och ensamt barn utan fotfäste i livet, psykiskt labil mor, okänd far, fosterhem, en kanske alltför snabb lysande karriär, drogmissbruk, olyckliga äktenskap, aborter och förtal.

Den här boken är något helt annat. Den ger sig inte ut för att vara en biografi. Det är en storslagen och inlevelsefull roman, där Joyce Carol Oates ger röst åt barnet, kvinnan och den undergångsdömda celebriteten. Ett närgånget porträtt av en känslig och begåvad ung kvinna som skapar och omskapar sin identitet på ett till sist förödande vis. Kanske på sitt sätt det sannaste vittnesmålet någonsin om Norma Jean Baker, som av Hollywood stöptes om till den amerikanska Drömflickan – dyrkad världen över.
Iskalla inblickar ges i en filmindustri som både när och förtär sina offer, liksom långt ifrån smickrande bilder av de mäktiga männen i Norma Jeans liv: Joe DiMaggio, Arthur Miller, John Kennedy och många andra.

Äntligen har jag läst ut boken, det har tagit en stund, men min lässvacka kom och ställde till det för oss.
Men nu är den utläst och vad jag saknar den. Jag bara älskar Oates sätt att skriva på, det finns nog ingen som kan fängsla en med ord så som Oates kan.
Detta är ju som de flesta borde veta vid det här laget inte en biografi om Marilyn utan en roman. Men efter att ha läst denna så blev jag väldigt nyfiken på att läsa just en ren biografi om henne. 
Jag blir så bestört över Monroes liv och de män (framför allt Kennedy) hon omgavs sig med. Man fick intrycket av att mycket hon gjorde gjorde hon för att få bekräftelse, för att få höra att hon dög, även om det kanske inte alltid visade sig på de bästa sätt.
Jag har aldrig varit något fan av familjen Kennedy, men efter att ha läst denna och även Mörkt vatten som ju tar upp en annan Kennedy's idiotiska sätt att rädda sig själv och framför allt sitt anseende så inser jag  att det är en familj med STORA problem och de borde sökt hjälp hela högen för länge, länge sen. 
Boken berör och det är en gripande story, den lämnar en allt annat än oberörd. 
En bok jag verkligen rekommenderar.