- ISBN: 9789100574468
- Förlag: Albert Bonniers förlag AB
- Antal sidor: 862
- Betyg: AAAAA
Den 3 augusti 1962 ringde Döden på dörren till 12305 Fifth Helena Drive i Los Angeles. Morgonen därpå hittades Marilyn Monroe död i sitt hem, bara 36 år gammal. Det blev årets nyhet, större än Kuba-krisen några veckor senare. Och spekulationerna började. Under de snart fyrtio år som gått sedan dess har många försök gjorts att teckna hennes levnadsöde: ett övergivet och ensamt barn utan fotfäste i livet, psykiskt labil mor, okänd far, fosterhem, en kanske alltför snabb lysande karriär, drogmissbruk, olyckliga äktenskap, aborter och förtal.
Den här boken är något helt annat. Den ger sig inte ut för att vara en biografi. Det är en storslagen och inlevelsefull roman, där Joyce Carol Oates ger röst åt barnet, kvinnan och den undergångsdömda celebriteten. Ett närgånget porträtt av en känslig och begåvad ung kvinna som skapar och omskapar sin identitet på ett till sist förödande vis. Kanske på sitt sätt det sannaste vittnesmålet någonsin om Norma Jean Baker, som av Hollywood stöptes om till den amerikanska Drömflickan – dyrkad världen över.
Iskalla inblickar ges i en filmindustri som både när och förtär sina offer, liksom långt ifrån smickrande bilder av de mäktiga männen i Norma Jeans liv: Joe DiMaggio, Arthur Miller, John Kennedy och många andra.
Iskalla inblickar ges i en filmindustri som både när och förtär sina offer, liksom långt ifrån smickrande bilder av de mäktiga männen i Norma Jeans liv: Joe DiMaggio, Arthur Miller, John Kennedy och många andra.
Äntligen har jag läst ut boken, det har tagit en stund, men min lässvacka kom och ställde till det för oss.
Men nu är den utläst och vad jag saknar den. Jag bara älskar Oates sätt att skriva på, det finns nog ingen som kan fängsla en med ord så som Oates kan.
Detta är ju som de flesta borde veta vid det här laget inte en biografi om Marilyn utan en roman. Men efter att ha läst denna så blev jag väldigt nyfiken på att läsa just en ren biografi om henne.
Jag blir så bestört över Monroes liv och de män (framför allt Kennedy) hon omgavs sig med. Man fick intrycket av att mycket hon gjorde gjorde hon för att få bekräftelse, för att få höra att hon dög, även om det kanske inte alltid visade sig på de bästa sätt.
Jag har aldrig varit något fan av familjen Kennedy, men efter att ha läst denna och även Mörkt vatten som ju tar upp en annan Kennedy's idiotiska sätt att rädda sig själv och framför allt sitt anseende så inser jag att det är en familj med STORA problem och de borde sökt hjälp hela högen för länge, länge sen.
Boken berör och det är en gripande story, den lämnar en allt annat än oberörd.
En bok jag verkligen rekommenderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar