 |
| Vi ses på Place de la Sorbonne |
- Titel: Vi ses på Place de la Sorbonne
- Format: Pocket
- ISBN: 9789186480271
- Förlag: Sekwa Förlag
- Utgivningsland: Sverige
- SAB: Hce
- Originaltitel: Le rendez-vous
- Medarbetare: Petersson, Magnus (form)
- Översättare: Maria Björkman
- Upplaga: 1
- Antal sidor: 171
- Vikt: 100 g
- Höjd: 178 mm
- Betyg: AAAA+
Mitt omdöme:
Ja måste säga att ju mer franskt jag läser, desto mer älskar jag det.
Det är som att sitta ute i lugnet en sommardag och allt som rör sig är en stilla sommarbris, det lugn, det finns i de franska romaner jag läst och denna är inget undantag.
Den är en smått tragisk berättelse om en dotter som är van att vänta, van att vänta på sin mamma. En mamma som alltid är sen, men som på något sätt alltid dyker upp. Jag blev till att början med förbannad på mamman, hon har en dotter som längtar och väntar, ibland har väntan varit förgäves, för dottern har i hela sitt liv längtat efter den kärlek som mamman inte ett henne. Men ändå så hade man till slut, på något konstigt sätt, lite förståelse för mamman. Man ursäktade henne med att hon kanske inte var helt frisk efter allt knarkande. Jag lider med Louise som sitter där och väntar på sin mamma, en mamma som hon vet kommer att vara sen, eller inte ens dyka upp alls. Man känner med henne, hur van hon är på detta väntande, hur van hon är på att bli sviken av en mamma som aldrig varit där för henne.
Boken är väldigt välskriven och dialogen är superb.
En bok jag varmt rekommenderar till er alla. En bok som inte lämnar en oberörd.
Den är en smått tragisk berättelse om en dotter som är van att vänta, van att vänta på sin mamma. En mamma som alltid är sen, men som på något sätt alltid dyker upp. Jag blev till att början med förbannad på mamman, hon har en dotter som längtar och väntar, ibland har väntan varit förgäves, för dottern har i hela sitt liv längtat efter den kärlek som mamman inte ett henne. Men ändå så hade man till slut, på något konstigt sätt, lite förståelse för mamman. Man ursäktade henne med att hon kanske inte var helt frisk efter allt knarkande. Jag lider med Louise som sitter där och väntar på sin mamma, en mamma som hon vet kommer att vara sen, eller inte ens dyka upp alls. Man känner med henne, hur van hon är på detta väntande, hur van hon är på att bli sviken av en mamma som aldrig varit där för henne.
Boken är väldigt välskriven och dialogen är superb.
En bok jag varmt rekommenderar till er alla. En bok som inte lämnar en oberörd.
Vad handlar den då om:
Artonåriga Louise och hennes mamma Alice har stämt träff på ett café. Louise väntar och väntar. Hon dricker kaffe, äter lunch, tar en kopp te, en bit paj, går en promenad och ser tillbaka på en uppväxt fylld av längtan efter kärlek och omtanke efter en mor som aldrig funnits till hands. Hon är van att vänta. Mamma är ofta sen. Kanske har hon gjort en ny bekantskap eller fått något infall. Men hon kommer. Hon kommer alltid, förr eller senare. Vi ses på Place de la Sorbonne är en uppmärksammad generationsroman - en uppgörelse med en egocentrisk mor men också den varmaste av kärleksförklaringar från en dotter.
Jag tyckte också väldigt mycket om den här boken. Har du läst Justine Levys En ovärdig dotter som är en fristående fortsättning på Vi ses på Pl de la Sorbonne?
SvaraRaderaJa jag har ju det och den var lika underbar.
SvaraRadera