Betyg: AAAAA
Mitt omdöme:
Jag köpte denna för många många år sen ute i Höganäs, när BraBöcker hade sin årliga utförsäljning av böcker. Jag började läsa den, men det kändes inte som om det var något för mig, inte då, då när jag var 14 år. Tyvärr försvann boken i en flytt och efter många år hittade jag de på biblioteket. Lånade den och sträckläste den, den var ju hur underbar som helst! Jag gillade Binchys sätt att skriva på, att det verkade som om hon visste vad hon skrev om, vet dock inte om det är självupplevt. Men det kändes nästan så. Det är en bok som stannar kvar LÄNGE efter det att man läst sista sidan. Den är en bok man inte får nog av och jag har inte heller fått nog av Binchy, alla hennes böcker är välskrivna och jag blev förvånad när jag läste att denna är hennes debut! Helt otroligt!
Allt är så otroligt välbeskrivet i boken, det känns som man befinner sig på plats, som om man sitter sidanom och studerar det som händer.
Det är en bok om vänskap, en vänskap som överlever det mesta. En vänskap som trots avstånd både i tid och mil håller, om än att den är lite kantstött.
Det är en bok som jag verkligen kan rekommendera till er, den är fantastiskt underbar!
Vad handlar den då om?
Berättelsen om den engelska familjen White och den irländska familjen O'Connor vars öden vävs samman under åren från andra världskriget fram till 1960. Två unga flickors liv förändras för alltid när de under en tid tvingas leva i samma familj. Från den struntförnäma familjen White evakueras dottern Elizabeth till den bullriga familjen O'Connor i Kilgarret på Irland. När den första förskräckelsen lagt sig lär Elizabeth sig i alla fall uppskatta livet som aldrig förr genom vänskapen med den tioåriga Aisling O'Connor. Så läggs grunden till en tjugoårig vänskap som håller trots avstånd i tid och rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar