så nu till något helt annat. :D
Har funderat lite på det här med hur många böcker man läser om året, månaden, veckan, dagen.
Ibland känns det som "den som läst flest böcker vid jordens undergång vinner", jag läser en hel del om åren, men jag tycker inte jag tillhör de som typ läser en bok om dagen eller tom fler. Jag gillar inte att hasta mig igenom en bok och jag är väl medveten om att vi alla läser olika fort/sakta. Och visst har jag läst ut böcker på under 24 timmar, visst läser jag böcker som inte går att lägga ifrån sig. MEN jag har märkt att de böcker jag läser ut på en dag de fastnar inte lika bra i huvudet som de där jag tar lite längre tid på mig, det är ung som att lyssna på någon och man känner hur det går in genom ena örat och lika snabbt ut genom det andra.
Detta kan jag känna trots att boken i fråga är både bra, spännande, rolig och fängslande.
Så jag undrar emellanåt vad de som läser typ en bok om dagen kommer ihåg av alla böcker, snurrar det inte bara runt en massa historier och karaktärer i huvudet som man till slut inte kan skilja åt. Att allt bara blir en enda stor gröt och man till slut inte vet vem som hör till vilken bok, vad den ena eller andra boken handlade om?
Jag märkte när jag läste Janet Evanovich's 12 böcker om Stephanie Plum, på ett bräde att alla flöt liksom ihop och det gick inte att lägga in rätt historia i rätt bok, allt blev bara ett stort virrvarr. Jag läste de 12 böckerna på en vecka och jag lovar, något sådant kommer jag aldrig att göra igen. Jag kommer ju för tusan inte ihåg när Plum gjorde vad.
Jag gillar att läsa långsamt, att ta till mig allt som står skrivet i en bok, att kunna tänka mig in i historien, att lugnt och fint komma till slutet och inte hasta fram dit med andan i halsen.
Men visst många böcker är skrivna så man streckläser dom på för kort tid, man hänger liksom inte med i sitt eget tempo och det första man tänker när man läst färdigt är "vad f*n hände? Denna måste jag läsa igen"
Jag beundrar de som kan läsa i ett rasande tempo och ändå lyckas att ta till sig allt som står skrivet, att minnas boken från början till slut. Kanske det krävs övning, men å andra sidan så tycker jag att jag borde ha haft tid att öva upp det iom jag läst på allvar i över 30 år. Kanske är min hjärna inte snabbare än så här, kanske är det så att jag som läser lite långsammare faktiskt är den som har mest i utbyte av det jag läser, eller så är det så att det är precis tvärtom och jag missar MYCKET på att vara en segläsare. :D
Kram! Och glöm inte läsa!
Stort sett håller jag med dig, man minns bättre när man tar det lugnt och ibland t.o.m har en paus emellan böckerna. Men ibland är det själva sträckläsningen som är njutningen. Att vräka i sig en serie, vara helt uppslukad ett tag.
SvaraRaderaSagan om Isfolket t ex. intages gärna snabbt och våldsamt, du behöver inte komma ihåg när var och hur, efteråt. Det är själva resan som är målet.