Men min hjärna, eller var det möjligen hjärtat som inte var med på noterna riktigt. Men jag kunde liksom inte se det framför mig att mina små älskade liv en dag kommer att ta den där högst älskade boklådan under armen och säga. - Hej då mamma, nu flyttar jag och mina vuxenböcker här ifrån.
Det går liksom inte ihop med det faktum att de, trots att de två minsta är 7 år snart.
Då tänkte jag så smart att jag fyller på med barn och ungdoms-böcker ett väg till, då blir mina framtida barnbarn lyckliga när de kommer till mormor/farmor och hon har världens bästaste bibliotek med spännande böcker.
Men då började jag hyperventilera! BARNBARN!?
Glöm nu inte läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar