Jag gjorde några tappra försök när jag var yngre, efter att jag elakt nog läst min systers. I den hade hon skrivit om korkade kompisar, snygga killar och dumma lärare och sist men inte minst om sin irriterande lillasyster, hmm jag som var så rar. :$
Jag tyckte det där med killarna var intressant för titt som tätt hade hon en 5 i topp, hon hade listat de killar som för stunden var snyggast.
Jag tänkte att är det bara att skriva vem som är dum och vilka killar som är snyggast då kan jag ju detta!
Fick en dagbok, en söt en med en hund på framsidan och med ett lås.
Jag satt en stund och försökte tänka ut någon som varit dum mot mig. Hmmm var svårt iom det var jag som börjat. Ok tänkte jag, killar, jag gör min 5 i topp! Okej det borde väl inte vara så svårt. Men allt jag kunde komma på att skriva i ämnet var "killar är dumma i huvet!". Ja på gick det med mina dagboks planer, i stöpet. Jag har inte gett mig på det igen, inte förrän jag började blogga, men det var utan någon 5 i topp, men kanske man skulle börja lista snyggaste författarna, bara för att få den där 5 i topp-listan över snygga killar.
Glöm nu inte läsa!
Jag skriver dagbok i pappersformat och har gjort det mer eller mindre regelbundet sen mellanstadiet. På den tiden skrev jag nästan varje dag om sånt som hände i skolan, dumma och snälla kompisar, mycket om killar och lite om det som hände hemma.
SvaraRaderaNu för tiden skriver jag inte lika ofta, det kan vara varje dag under en period för att sedan bli nån gång i månaden och nu handlar det det mest om hur jag känner mig och mår och om de bekymmer som tynger mig och saker som jag tänker på. Eller ibland saker som gör mig glad. Och ibland gör jag en lista! :)
Det som är bra med en dagbok är att man får använda den precis hur man vill. Och det är otroligt skönt att skriva ner sånt man känner och tänker på. Man får det ur sig och behöver på något magiskt sätt inte tänka riktigt lika mycket på det sen. Och så är det underbart att gå tillbaka och läsa hur man tänkte för 5 eller 10 år sedan, det kan vara helt annorlunda än man minns det.
Jag skriver sällan dagbok numer men när jag hittade mina gamla vid senaste flytten så var det mycket roligt att läsa dem. Jag borde skriva nu också, bloggen fyller kanske skrivbehovet...
SvaraRaderaJag skrev dagbok när jag var yngre. Men när jag läste dem några år senare tyckte jag det var så pinsam läsning så jag brände dem och det ångrar jag inte ett dugg.
SvaraRadera