Hur mycket vet vi egentligen om våra föräldrar? Vilka hemligheter i det förflutna kan förklara handlingar i nuet? Dessa frågor tvingas Erica brottas med när hon inser att hennes döda mor under andra världskriget umgicks i samma krets som denäldre man som hittas mördad i sitt hem i Fjällbacka.
Trots att Erica egentligen borde skriva på sitt nya bokmanus kan hon inte låta bli att gräva djupare i fallet. Och trots att Patrik precis inlett sin pappaledighet dras även han in i utredningen.
Erica börjar läsa moderns dagböcker och upptäcker att Elsy varit med om fruktansvärda upplevelser. Dramatiska, sorgliga händelser som förklarar varför hon var oförmögen att knyta an till sina döttrar. Men många frågetecken kvarstår. Vad var det som väcktes till liv när Erica några månader tidigare sökte upp den mördade mannen? Vem eller vilka var beredda attdöda för att sanningen om det förflutna inte skulle komma fram?
Nja jag är inte imponerad av denna bok, visst handlingen var rätt ok, men jag är så trött på hennes dialog mellan karaktärerna, min 10-åring skulle kunna göra de bättre. Känns så B-aktigt, så Mitt Livs Novell-aktigt, känns inte alls som om man läser en av Sveriges bästa deckarförfattare. Känns som om man sitter och rättar en uppsats för en högstadieelev.
Ju mer jag läser Läckberg, ju mer undrar jag var det är som gör henne så stor. Vad är det som alla fastnar för? Visst hon lyckas bra med själva handlingen, men i mitt tycke måste hon jobba mer på dialogerna.
Kan det vara för att böckerna är så lättlästa och så pass enkla, man behöver inte anstränga hjärnan allt för mycket.
Tänk om hennes böcker kunde hålla samma klass storyn gör, om dialogerna kunde hålla samma klass, då skulle hennes böcker få betydligt högre betyg av mig, då skulle tom jag gillat och rekommenderat böckerna.
Jag gillar karaktärerna, Patrik och Erica känns som ens vänner och mysiga, hon borde jobba mer på att göra dialogerna så mysiga som karaktärerna.
2 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar