- Ett öde fjällandskap i norra Sverige. Den unga arkeologen Helena Torvald gör ett sensationellt fynd: en kvinna som brutalt offrats och gömts i en mosse.
På många håll står det att detta är Sveriges svar på King och Koontz, efter att gått på det med Låt den rätte komma in, så var jag skeptisk när jag nu satte mig med denna i händerna. Men döm om min förvåning när jag insåg att det faktiskt stämmde!
Detta var en bok som skrämde och berörde väldigt mycket och på ett väldigt bra sätt. Jag gillar Hildebrants sätt att skriva på och alla miljöer och personer är väldigt bra beskrivna i boken.
Jag skäms att säga det åter igen, men jag kunde inte läsa denna heller på nätterna/kvällarna, det blev för läskigt och för mycket tankar i huvudet på mig. Ja jag är fjantig med det, men efter att jag fått barn så har det blivit svårare och svårare att läsa en läskig bok eller en läskig film, men den där kusliga ruggiga känslan som man får när man gör just det på kvällen försvinner ju och det gör en hel del i en bok som denna. Den skulle passat så mycket bättre att läsas en mörk kväll då höststormen går.
Men som sagt, jag älskade boken, den gick inte att lägga ifrån sig, men ville bara veta mer och mer, det kändes som om man förlorade en vän om man la den ifrån sig. Och det var just den känsla man fick när den var slut, man var tvungen att ta farväl av en mycket, mycket god vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar