Lapptäcksplanten - Anne Tyler

• • ISBN: 9789137114231
• Förlag: Bokförlaget Forum
• • Antal sidor: 251

Betyg: AAAA+


Mitt omdöme:
Jag gillar inte när en bra bok var slut, det gjorde jag inte med Gyllanders Det som vilar på botten och jag gjorde det inte nu heller, gillade inte att ta farväl av Barnaby, hans få vänner, hans familj och hans underbara kunder. Jag satt nästan och vände och vred på boken för att se om det inte fanns någon mer sida, någon liten sida som jag missat, men nej, boken var slut. Jag hade verkligen läst sista sidan, sista meningen, sista ordet.
Och det kändes inte bra jag kände mig inte redo att säga farväl.
Boken är underbart skriven, den är humoristiskt skriven, även om den var upp lite allvarligare saker. Men Tyler får även döden att låta bra, och varför ska den inte få göra det? Döden är lika naturlig som födseln.
Det enda jag saknar av Barnaby är lite mer jävlar anamma när det gäller dottern och umgänget med henne. Man retade sig på att han bara fann sig i allt ex:et sa och gjorde. 


Boken är full av sköna karaktärer och man blir smått kär i många av dom, även de som inte alltid uppfattas som direkt sympatiska. Men mest av allt så blir man störtkär i Barnaby, trots alla hans ev fel och brister, fast vilka fel har han egentligen? Han går sin egen väg och skiter i vad andra tycker om honom, är det så fel, är det verkligen så farligt att går så? Jag ser det mer som modigt och självständigt och det gillar jag i verkliga människor och så även i de fiktiva

Men boken är så otroligt mysig, härlig att läsa så det blir nästan en femma.


Och vad handlar den då om?
Jo den handlar om Barnaby Gaitlin som går sin egen väg, som väl kan räknas som det svarta fåret i familjen. Istället för att börja jobba i familjeföretaget börjar han jobba på ett företag som rycker ut och hjälper folk med vardagliga saker de inte kan göra själv, det är allt från att rensa en vind till att köra de till affären. Barnaby trivs med sitt jobb och är väldigt omtyckt av sina kunder, men han saknar något i livet, kärlek, vänner? Kanske både och. Han har vänner, på jobbet, men det är inte så att de umgås mycket utanför jobbet. Kärlek, det har han ingen. Men en dag när han är på väg till Philadelphia och sitt vanliga besök hos dottern, som han bara får träffa en lördag i månaden, den sista lördagen i månaden, då ser han Sophia och han blir kär på en gång. 
Sophia är en stel och smått trist banktjänsteman och jag tyckte hon var så tråkig så. Men på ett sätt passar Barnaby och Sophia väldigt bra ihop. För hans liv verkar reda upp sig så fort han får syn på henne som i ett trollslag så ordnar ett och annat upp sig.


Denna bok har jag även på orginalspråket, engelska så jag ska se till att läsa den också snart, så jag kan jämföra hur den den är att läsa på eng.