 |
| Sånt jag berättar för Allah |
Förlag: Ordfront Förlag
Antal sidor: 149
Betyg: AAAAA
Rec.ex från förlaget
Mitt omdöme:
Sträckläste boken på bara några timmar, samma natt som jag fick den. Det gick inte att sluta läsa, man kunde inte lägga den ifrån sig ens för en minut. Det är en berättelse om ett grymt kvinnoöde, ja kvinna och kvinna, tjejen är endast 16 år när vi får börja följa hennes helvete.
Man blir illamående när man läser hur denna stackars tjej blir behandlad och det blir bara värre när man vet att detta är vardagsmat för många, för många flickor/kvinnor världen över. Jag blir så illa berörd över hennes sk förlossning, då vänder det sig i magen på mig på allvar. Man är så förbannad på de flest män som kommer in och ut ur hennes liv, boken igenom. Men trots allt det mörka, allt det hemska som följer Jbara på vägen så finns det ett ljus över henne. För detta är en tjej som går sin egen väg, en tjej som vägrar underkasta sig. Hon lever på sin skönhet allt för att kunna överleva och för att kunna bygga upp ett liv, hennes eget liv.
Det är en mörk, stark bok, men med en viss humor, svart humor och det är den som gör att man klarar av att läsa bok, att man står ut med allt det äckliga, sörjan som följer Jbara och alla andra kvinnor.
Det är en bok som jag starkt rekommendera till alla som vill läsa något bra.
Vad handlar den om?:
Jbara, en vacker sextonårig herdeflicka i en håla i de nordafrikanska bergen, säljer sig för en bägare av sin älsklingsyoghurt.
För Allah, hennes ende förtrogne i en värld som inte vill veta av henne, berättar hon om sitt liv. Om eländet och föraktet, om byns korkade imam, om sin brutala och obildade pappa som behandlar henne som en tjänarinna. För vem vill annars lyssna på en fattig och förvirrad tjej?
En dag ramlar en rosa resväska med ett sensationellt innehåll av en förbipasserande buss. Nu känns det som om världen ligger öppen för Jbara, och när hon förkastas av sin familj på grund av den oundvikliga graviditeten lämnar hon byn.
Med stenhård viljestyrka tar hon sig vidare. Männen behandlar henne som ett objekt men hon fortsätter att använda sin skönhet för att utnyttja dem och skaffa sig ett eget liv som hon själv kan bestämma över. Närheten till Allah håller Jbara uppe trots svårigheterna, genom att älska honom lär hon sig att älska sig själv och andra människor.
Sånt jag berättar för Allah är en febrigt framförd monolog, buren av ett raseri som inte går att hålla tillbaka, som glöden och humorn gör ännu vassare. Det är ett skarpt och rått vittnesmål om kvinnoförtryck, men också och framför allt ett porträtt av en ung kvinna som är fast besluten att finnas till på egen hand och som inte kommer att underkasta sig.
För Allah, hennes ende förtrogne i en värld som inte vill veta av henne, berättar hon om sitt liv. Om eländet och föraktet, om byns korkade imam, om sin brutala och obildade pappa som behandlar henne som en tjänarinna. För vem vill annars lyssna på en fattig och förvirrad tjej?
En dag ramlar en rosa resväska med ett sensationellt innehåll av en förbipasserande buss. Nu känns det som om världen ligger öppen för Jbara, och när hon förkastas av sin familj på grund av den oundvikliga graviditeten lämnar hon byn.
Med stenhård viljestyrka tar hon sig vidare. Männen behandlar henne som ett objekt men hon fortsätter att använda sin skönhet för att utnyttja dem och skaffa sig ett eget liv som hon själv kan bestämma över. Närheten till Allah håller Jbara uppe trots svårigheterna, genom att älska honom lär hon sig att älska sig själv och andra människor.
Sånt jag berättar för Allah är en febrigt framförd monolog, buren av ett raseri som inte går att hålla tillbaka, som glöden och humorn gör ännu vassare. Det är ett skarpt och rått vittnesmål om kvinnoförtryck, men också och framför allt ett porträtt av en ung kvinna som är fast besluten att finnas till på egen hand och som inte kommer att underkasta sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar