måndag 25 april 2011

Mitt namn är Fegis, Mega Fegis.

Det är inte många böcker som jag blir rädd, olustig av, mörkrädd av, det är En hjärtformad ask, en och annan Koontz och nu även De som går igen. Kände rätt tidigt att den får läggas i högen läses-endast-dagtid tillsammans med just den hjärtformade asken. Jag vet inte om det har med åldern att göra eller vad det är, men vissa böcker gör mig till en riktig fegis. Jag känner mig som det lilla barnet som är rädd för inbillade monster som alltid finns under sängen eller i garderoben.
Jag sover med lampan tänd, den som alltid annars ska vara släckt för annars kan jag inte somna. Har gärna sängen full av barn, den ska i vanliga fall bara innehålla mig annars sover jag inte alls. Hade jag bott hemma av någon underlig anledning hade jag rusat in till min mamma och lagt mig hos henne.

Nu ska lampan tändas och jag ska mota bort allt det läskiga och förhoppningsvis somnar jag tack vare min vaktkatt som valt att sova hos mig just inatt.


Glöm nu inte läsa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar