I väntan på talibanerna - Jesper Huor

Författare: Jesper Huor.
Titel: I väntan på talibanerna – Afghanistan inifrån.
Antal sidor: 246.
ISBN 9789170375033. 
Betyg: AAAA+
Rec-ex från Ordfront
En gång var Afghanistan världens centrum. Härifrån styrdes imperier som sträckte sig från Europa till Kina och Indien. Idag är det världens ände – skådeplats för stridigheter mellan stormakter och fanatiker. Här bor ett fattigt, hungrigt och till tänderna beväpnat folk.
Med Kabul som bas reser frilansjournalisten Jesper Huor till många farliga och förunderliga platser i Afghanistan. Under sina resor möter han terrorister, skolflickor, heliga män, poeter, feminister, opiumbönder och allehanda fifflare.
Huor brottas med de Stora Frågorna: Vad rör sig i huvudet på en taliban? Hur har kvinnorna det? Och varför går allt åt helvete? Men han funderar också över de Något Lättviktigare Problemen: Var får man tag på en caffelatte i Kandahar? Vad klottrar Isafsoldaterna på toaletterna?
Han följer med den amerikanska styrkan Task Force Fury på patrull och festar med galningarna som sammansvurit sig för att sprida ateismen – i världens mest religiösa och konservativa land.
Resultatet är en personlig skildring av människorna i vår tids kanske mest brännande konflikt. Det är också en berättelse om kolliderande världsbilder i en verklighet präglad av anarki, skräck och skönhet.

Jag måste ärligt säga att jag blev otroligt sugen på att åka till Afghanistan efter det att jag läst denna bok.  Man vill veta ALLT om landet, se allt med egna ögon, uppleva allt.
Men så kommer tankarna, vågar man?
Jag ska ärligt säga att jag hade varit för feg att göra denna resa som Jesper gjort, jag är inte så modig, våghalsig (?) som han uppenbarligen är.

Boken gav en en inblick i hur livet i landet är, hur det styrs och hur människorna i Afghanistan har det.

Huor beskriver allt och alla så väl, han vet vad han pratar om och det är det som gör boken så intressant.

Vill ni veta mer om livet i Afghanistan så kan jag verkligen rekommendera denna bok, den är ett måste om man är det minsta intresserad av landet, ja även annars också, om inget annat så får man kanske ett intresse för landet och människorna som bor där.