Det här året ska gå i segerhuvans tecken! Nu är det min tur! Jag har kapacitet till att leva ett mycket innehållsrikare liv. I år slår jag äntligen igenom som skådis, får gigantiska filmroller och en fantastisk pojkvän! Det ska bli så härligt att pusta ut i den vita limon som kör mig mellan prisutdelningarna underbar och älskad av alla.
Men vänta nu. Jag bor i världens minsta lägenhet. Allt i min garderob är från 1993. Och på jobbet åker jag runt med Filuren och Löken i en rutten folkabuss och rappar om fortplantning för otacksamma skolbarn. Nej, nu får jag sluta negga. Vem vet, man kanske blir upptäckt? (Eller hur, det är ju jävligt stor chans att Colin Nutley sticker upp mitt i publiken när vi spelar för förstaklassarna i Gustavsbergsskolan.)
Det är något som inte stämmer i Isabella Eklöfs liv. Det är som om hennes riktiga liv, det liv hon egentligen är ämnad för att leva, aldrig sätter igång. När den stora chansen till förändring äntligen dyker upp kastar hon sig över den. Det är då det blir jobbigt på riktigt.
Martinas första roman är verkligen en riktig tio-poängare! Träffsäker, rolig och en verkligt beroendeframkallande bok. Detta är verkligen en bok man absolut INTE kan lägga ifrån sig, gör man det dröjer det inte länge förrän man dyrt och heligt lovar att "bara ett kapitel till!" men det löftet bryts så fort man åter tar boken i sina händer.
Man läser boken från pärm till pärm i ett enda svep.
Jag älskar Martinas sätt att skriva, enkelt med ändå så otroligt fängslande, jag bara älskar alla karaktärer, allt som händer denna smått virriga Bella. UNDERBART!
5 av 5 (givetvis)
Kram! Och glöm inte läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar