Lars Martin Johansson, i sin krafts dagar chef för Rikskriminalen, legendarisk mordutredare och bland sina kolleger känd som mannen som kunde se runt hörn. Numera är han pensionär och lever ett annat liv än då. Fast se runt hörn kan han fortfarande.
Stockholm i början på juli, Johansson har åkt in från landet för att uträtta ärenden. På vägen åter faller han för frestelsen att göra en avstickare till Sveriges bästa korvkiosk på Karlbergsvägen. För vem orkar köra bil till landet på fastande mage?
När han tre dygn senare kvicknar till liv ligger han på intensiven på Karolinska sjukhuset drabbad av en blodpropp i hjärnan sekunden innan han skulle hugga tänderna i sin grillade Zigeunerwurst med surkål och fransk senap. En annan Johansson och att se runt några hörn är inte längre att tänka på. Samtidigt som hans gamla liv plötsligt försöker gripa tag i honom på nytt. Hans egen läkare berättar en hemsk historia om ett tjugofem år gammalt ouppklarat mord på en nioårig flicka. Prima virke för den som kan se runt hörn men knappast något för Johansson i det skick som han numera befinner sig i.
Stockholm i början på juli, Johansson har åkt in från landet för att uträtta ärenden. På vägen åter faller han för frestelsen att göra en avstickare till Sveriges bästa korvkiosk på Karlbergsvägen. För vem orkar köra bil till landet på fastande mage?
När han tre dygn senare kvicknar till liv ligger han på intensiven på Karolinska sjukhuset drabbad av en blodpropp i hjärnan sekunden innan han skulle hugga tänderna i sin grillade Zigeunerwurst med surkål och fransk senap. En annan Johansson och att se runt några hörn är inte längre att tänka på. Samtidigt som hans gamla liv plötsligt försöker gripa tag i honom på nytt. Hans egen läkare berättar en hemsk historia om ett tjugofem år gammalt ouppklarat mord på en nioårig flicka. Prima virke för den som kan se runt hörn men knappast något för Johansson i det skick som han numera befinner sig i.
(text från Bokus)
Ja vad ska jag säga?
Jag gillade själv storyn, även om den inte grep tag i mig så som andra böcker om samma ämne gjort. Den hade ett bra tempo och var lättläst utan att vara för dålig.
Jag gillade själv storyn, även om den inte grep tag i mig så som andra böcker om samma ämne gjort. Den hade ett bra tempo och var lättläst utan att vara för dålig.
MEN jag störde mig oehört på dialogen. Jag är som jag skrivit allergisk mot "sa, han/hon/Johansson" och de fanns det för många av i boken, sen så störde det mig oehört att efter de flesta sagda meningar av huvudpersonen Joghansson så lades det till ett "tänkte han", vet inte varför det störde mig så, kanske för att det nog är den första bok jag läste som hade just detta "tänkte" efter många meningar.
Jag gillade karaktärerna i boken, de blev liksom som mina vänner.
Det var en bra bok i stort även om jag ibland blev av någon outgrundlig orsak trött i huvudet av att läsa den.
Dock får boken ett plus för att den inte var förutsägbar, vem den skyldige var kom som ett slag i ansiktet och helt otrippat, den person kom inte in i boken förrän på slutet.
Jag ger den en stark 3a, mer kan jag inte ge den pga dialogen som irriterade mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar